Great Ocean Road
Kategori: Allmänt
Torsdagen blev en ännu tidigare dag än de innan. 06.35 stod vi utanför hostlet redo för en heldag på bussen. Tro mig det är konst att för tre tjejer att smyga sig upp så tidigt på morgonen och försöka göra sig iordning utan att väcka några av de andra på rummet (som hade ramlat hem mellan kl:01-03 och som man kunde känna andedräkten av rök och alkohol på) men vi lyckades.
När bussen rullade fram insåg jag att den var tom = vi var först och vilket i sin tur innebar en, inte alltför underbar, snabb tur genom hela centrala Melbourne för att hämta upp resten av resenärerna. Inte det bästa för någon som blir åksjuk av landsvägarna hemma i Småland men jag parkerade mig på en sittplats med bra utsikt. När alla platser var fyllda började vi körde söderut mot kusten. På vägen ut ur stan fick vi underhållande guidning om allt från Melbourne och deras bro som visat sig vara ett lite för snabbt påskyndat arbete då båda ändarna närmar sig mitten var de inte i samma höjd så det bankade det tillrätta. Bron höll ju inte såklart, så efter flera vändor blev det långt ifrån världens snabbaste byggda bro som först var målet. Guiden bjöd även på personliga inflikningar om ett favoritpålägg och vad vi kunde vänta oss från dagen.
Första stoppet blev vid Bells beach nedanför Torquay. En mycket populär surfstrand. Där njöt vi av att solen sken första gången på riktigt sedan vi kommit till Australien.
Sedan började turen på riktigt. En väg som skapades för hand av föredetta soldater som fick gräva fram hela vägen då stenen var för porös för att sprängas. Flera lustiga historier om arbetet berättades under de långa turerna mellan de fantastiska platserna t.ex. om ett skepp som utsattes för hårt väder och beslöt sig för att kasta sin last överbord i närheten där de arbetade med vägen. Lasten: öl, i massor. Arbetarna frågade sin arbetsgivare om de fick lov att ta ett par dagar ledigt och njuta av fyndet. Arbetet stod stilla i två veckor. 😄
Bland annat stannade vi vid de 12 apostlarna, som aldrig varit 12. Man sa 12 för att det lockade mer turister än 9 stycken som de var från början, och nu är det endast 8 stycken kvar.
(längst fram ses det som är kvar av den 9e och fallna aposteln)
En pizza-lunch tillsammans med de andra upptäckarna bjöd på många tips för vår kommande resa samtidigt som jag fick höra en kille som påbörjat sin jorden-runt-resa. Han hade avsatt tre år och skulle jobba sig igenom resan. Inte avis för fem öre, phhff. Vad är det mot två månader liksom.
Ytterligare ett stopp som gjordes var vid konstverket ovan. Där ett annat skepp från England i dimmans gömmor seglat fel och gått emot klipporna till höger. Hela besättningen omkom förutom en 18 årig sjöman och kaptenens 18 årig dotter. De fick övernatta i en grotta bakom dessa klippor och alla sa, som ni kan tänka, att deras öde nu var förutbestämt men flickan, som förlorat heöa sin familj, tog första resan tillbaka till England och pojken stannade kvar och blev själv kapten (som överlevde ytterligare tre skeppsbrott där båtarna sjönk).
(Utsikt från grottan där ungdomarna övernattade)
Vi avslutade med att besöka vad flera fortfarande kallar London Bridge, men som också rasat och heter numer egentligen London Arch. Bron rasade när ett par befann sig ute på andra sidan bron. Ett annat par såg detta och meddelande polisen. Alla deras helikoptrar var upptagna så de ringde den lokala tv-stationen som åkte ut, bara det att de åkte runt först för att få lite bra bilder innan de räddade paret som var oroliga att mer skulle rasa av vad de stod på. Efter räddningen ville inte paret varken intervjuas eller vara med på tv. Det sägs nämligen att mannen hade tagit en sjukdag från jobbet, och kvinnan som var med honom inte var hans fru!
(London Arch)
Efter sista stoppet på Subway var det raka vägen till Melbourne. Väl tillbaka på hostlet var vi alla möra efter ca 14 timmar på bussen. Så det var bara att börja packa lite tyst då vi skulle byta hostel dagen efter och några andra på rummet redan somnat för kvällen. Därefter zzZzzzZz
