Att vara Obroni
Kategori: Allmänt
Att vara obroni (som kan oversattas till: viting eller utlanning... = rik) ar inte alltid det lattaste. Jag har sedan jag forst horde ordet forsokt satta det i nagot sorts perspektiv, att jamfora det med nagot, for att kunna beskriva det har pa bloggen och for att sjalv hantera det. Sa slog det mig for nagon vecka sedan att det kan liknas som att vara en kandis. Du har barnen langs gatorna i stan till i de minsta byarna som skriker "obroni, obroni" i forhoppning att man ska vanda blicken mot dem och le och vinka, och de vinkar tillbaka och ren lycka lyser ur deras ogon, eller nar man kommer pa out-reach till skolorna kommer de fram bara for att fa rora vid ens hud - for de kan knappt tro sina ogon, att det faktiskt ar en vit manniska dar och inom rackhall. De nuddar huden lite latt och tittar beundrandsvart upp pa en och de ar mer an nojda.
Sedan har vi killarna/mannen som ar fran ca 14-15ar och uppat som skriker "obroni, obroni" dar deras tankarna svavar ivag at nagot helt annat hall. En av personalen berattade att den enda sorts porr som finns har i Ghana ar med vita manniskor och darfor ser de ghanianska mannen vita kvinnor som valdigt latta pa foten eller som sexobjekt. Vilket marks pa hur de skriker obroni eller hur de smeker ens arm nar man gar langs gatan och de forsoker fa en att stanna och prata med dem. Eller sa ser de sin chans att saga "Jag alskar dig" eller "Vill du gifta dig med mig?" utan att direkt ha sagt hej eller presenteterat sig eller tagit redan pa vem jag ar. Jag slutade rakna antalet frierier efter ca 2-3 veckor, de blev for manga.
T.ex. hade jag en man, uppskattningsvis 35-40ar, fran forsakringsbolaget, som hjalpte oss att fixa sjukforsakringarna till barnen, som efter vi diskuterat hur vi skulle organisera det hela i ca 3-4min, vill han bara fortydliga att han letar efter en vit kvinna att gifta sig med och undrar om inte jag ar intresserad (???). Inte sa att han letar efter en trevlig, snall eller bra kvinna. Nej, en vit! Jomen varfor inte. Det later ju som en vettigt resonemang. Det kor vi pa!!
Och forsoker jag nagon gang slingra mig fran ett frieri med att saga att jag redan ar gift eller i ett forhallande, sa fragar de om jag inte har nagon syster eller van jag kan presentera dem for. Och kvinnorna fragar istallet om jag har nagon bror eller om jag kan ta med dem till Sverige, for de vill ha en vit man.
Samtidigt finns har nog de mest omsorgsfulla och hjalpande framlingar som jag har traffat. Fragar jag om vagen hander det ibland att de foljer mig nastan anda fram dit jag ska eller vet de inte sjalva fragar de nagon annan i narheten tills nagon vet och alla bryr sig om att det ska bli ratt. Sitter ryggsacken fast mellan ett par saten hjalper personen bredvid mig att fa loss den och om det ar trangt tar de vaskan medans jag forsoker krangla mig in eller ur taxin/tro-tron.
Sedan finns det de andra manniskorna som tycker det ar sjalvklart att man som vit ska ge bort pengar till alla. De tycker inte alls att det ar skamligt att be en vit manniska om pengar. Sa som taxichafforer, barn i byarna man besoker, kvinnorna och mannen man forhandlar med om souvernirer och dylika ting. Och om de inte fragar om pengar tycker de att man ska "bjuda in" dem till sitt hemland, for de kan tydligen inte aka nagonstans utan inbjudan (?).
Jag har aven fatt ta del av Kizi's, personal fran Projects Abroad, upplevelse nar han traffade/pratade med en vit person for forsta gangen. Han var ca 8-9ar och hade fatt Malaria och vara inskriven pa sjukhuset. Det var morgon sa han lag och sov i sangen nar han hor nagon fraga "Ete sen?" (hur mar du?) och nar han tittar upp star dar en vit lang slank kvinna som ler med sina rosa lappar och ser ut som en angel med sitt blonda har, vita lakarrock och ar det finaste han nagonisin sett (hans ord, inte mina ;) ). Han blir alldeles hypnotiserad och far inte fram ett ord. Kvinnan staller fragan igen. Inget svar, endast en gapande Kizi. Tillslut puttar hans mamma till honom pa axeln och sager till honom att svara och han far fram ett svagt "Eye" (Bra / jag mar bra). Under hela tiden nar han berattar detta lyser hans ogon, precis sa som barn fran outreach nar de far rora vid ens hud.
Ja, och med det har jag da kommit fram till att det narmaste jag kan likna detta med ar som att vara en kandis. Du har de omtanksamma fansen, de beundrande barnen, de fracka mannen/kvinnorna, de avundsjuka. Och ja, sjalvklart sa har du ju en ganska stor del av befolkning som inte bryr sig ett skit eller i alla fall inte visar det, tackolov. :)
