Dags for intro till sjukhuset och vardavdelningen jag ar pa just nu = Medicinska invartes sjukdomar for kvinnor.
Vardrummen: rymmer 2-6 personer (innan overbelaggningar). De for 6 personer ar nog i storlek med svenska landstingets 4-salar. Vaggarna har ordentligt flagnade farger dar ren cementvagg ar synlig. Allt ar rostigt/fallfardigt och smutsigt. Vattenkranar sitter lost, sangarna ser ut att passa pa en insutition pa 60-talet (eller nar det var populart) som sedan dess har fatt sta i ett skjul att rosta. Hjalpmedelsvagnarna ar rostiga och omojliga att gora rena.
Materialen: For sarlaggning finns ett sorgligt forrad med material. Tradtunna gasbindor som trasslar sig redan nar de ska pa och omlaggningspadar som bara bestar av lite tygtradar. Detta forvaras i en stalburk staende i korridoren fram till omlaggningen, eller ja ett par timmar innan i alla fall, det hander namligen att de forberedder allt material innan ronden som tar ca 2-3 timmar och da star den sa kallade sterila vagnen i korridoren och vantar. Flera av dem ar duktiga och anvander sterila handskar vid moment som saromlaggning men jag maste titta bort nar jag ser hur de anvands. De tar upp den ena handsken och tar pa den sterila utsidan med sina osterila hander och plockar runt bland materialen som legat framme en lang stund. Inte nog med det, en tjej tog upp sin mobil och borjade skicka sms medan hon vantade pa personen utan sterila handskar tog bort det gamla materialet. Men hoin fick absolut inte saret for da skulle hon inte vara steril langre.
PVK (intraveosa infarter) och intravenosa injektioner: Huden "rengors" med en liten bomullstuss med nasta uttorkat handsprit (som jag inte tror ar riktigt handsprit da det inte gjorde ont att fa in mina smasar pa fingrarna) och hittar man inte nagon ven provar man aterigen med samma icke-sticksakra PVK pa nytt stalle (och ja, innan man sticker in pa nytt stalle laggs PVK:n pa sangen).
Manga far aven antibiotika i injektionsform, istallet for infusion som ar vanligast hemma. Dessa injektioner sprutas in pa ca 10sek. sa patienterna skriker av smarta da lakemedlet retar i karlvaggarna. Efter injektionen ar given satter man tillbaka samma kork pa PVK:n som satt dar innan och som under tiden legat pa sangen. Och ja, PVK:n sitter tills den inte fungerar langre och har ingen maxgrans som hemma pa 72 timmar. Och alla har en PVK, aven om de inte behover den.
Lakarronderna: halls i patientrummen och innebar att lakaren star vid ett bord och laser tidigare anteckningar och provsvar och skriver i patientens journal medans sjukskoterskan star for sig sjalv bakom och vantar pa att lakaren ska skriva klart a.k.a ingen kommunikation. Sedan tar sjukskoterskan pappersjournalen och skriver av lakaranteckningen och gar.
Ja detta var bara nagra av omradena som oroar mig inom varden har, mer uppdateringar kommer!
P.S. Maste bara beratta vad en annan volontar berattade for mig igar. Hon hade varit pa barnintensiven nar ett spadbarn fick hjartstopp och hon paborjade HLR. Personalen tittade lite konstigt pa henne nar hon sa att de maste gora hjartkompressioner och inte bara ge syrgas. Nar hon sedan fortsatta med att de borde gora 30 kompressioner och 2 inblasningar tittade de pa henne som om hon vore galen och bara skakade pa huvudet. D.S.
Nastan en vecka har passerat och vad har hant. Joda en hel del, men vi tar det i bitar ;)
1. Jag har tvattat mina klader, for hand. Sa mina fingrar ar sariga, man kan tro att jag har glidit fram pa en gymnastikmatta, men hyfsat rent blev det i alla fall. Nar jag satte mig ned for att borja tvatta hade jag aven en hona och tupp som flog omkring runt mig och forsoka para sig. Jag fick tackolov hjalp att schassa bort dem av min vardmamma. Lite udda, tycker jag i alla fall.
2. Jag har lart mig "duscha" med en hink pa 10L vatten, som jag for ovrigt sjalv hissat upp fran brunnen pa garden.
3. Jag har besokt Boti Falls och Umbrella Rock. Boti Falls ar ett mysigt vattenfall uppe bland bergen i narheten av Koforidua (staden dar jag bor). Fran vattenfallet kan man aven ta en promenad, som de andra volontarerna kallade det, till Umbrella Rock. Jag skulle inte vilja kalla det promenad, snarare klattra upp och ned, ibland med 80 graders vinkel, i ca 1 timme. Jag och Evelyn som jag delar vardfamilj med, fick verkligen utmana var hojdradsla. Men utsikten var vart det. Bilder kommer!
4. Jag har fatt smaka mycket av den lokala maten, vilket ar vitt smorbrod till frukost, ris eller nudlar med tomatsas och friterad kyckling eller liten stekt fiskbit till lunch och samma sak till middag. Har en forestallning att jag kommer trottna pa det mesta inom nagra dagars tid.
Jag har aven fatt smaka pa en for mig helt okand ratt, Red Red. Denna maltid bestar av tva delar. Den forsta delen ar bonor i tomatsas smaksatt med chilipeppar och den andra delen ar plantians (? osaker pa stavning dar) som ser ut stora grona bananer som man skalar och skivar, kryddar med en rod krydda och sedan steker/friterar. Smaken kan nog liknas som om man skulle steka vanlig banan. Detta ar i vilket fall MYCKET GOTT, omtyckt av alla volontarer. Bild kommer men forvanta er ingen aptitretande bild for vackert kan jag inte pasta att det ar. :P
Nervositeten var nog som vàrst kvàllen innan avfàrd nàr jag gick igenom all packning och hjàrnan bara sàger "nej, nej, gòr inte detta!!". Men det vàgrade jag lyssna pà, fòr hur roligt hade det blivit?
Blev avslàppt av syster och systersòner pà flygplatsen och vàl fòrbi alla kontroller och
pà flygplanet till Amsterdam hittade jag ett lugn. Allt kàndes sjàlvklart och jag var inget annat àn taggad.
Laddade Amsterdam-Accra flyget med fòrhoppning att kunna sova stòrre delen sà det skulle gà snabbt men till min fòrtjusning hade de massa filmer och serier att ta del av :D Sà plòjde igenom nàstan tre nya filmer istàllet, och tur var vàl det. Hade ju àndà svàrt att somna nàr jag kom fram till "hotellet". Ja hotellet med " " fòr det skulle inte fà kallas hotell hemma. Pà sin hòjd vandrarhem. Sex st vàningssàngar i ett rum (obs vanliga ihopskruvade sàngar), trasiga kakelplattor, ena sàngen stod fòr badrumsdòrren sà dòrren inte kunde òppnas helt och tejpade myggnàt, men det gjorde mig inget sà lànge madrassen var skòn :)
Och idag startade jag dagen med hotellets frukost: vitt mjukt bròd utan kanter med stekt àgg med en liten korvbit och papayabitar. Fàr se hur min magen kommer palla denna matkultur :P men gott var det :) Frukosten fick jag med mig i taxin som skulle kòra mig fràn huvudstaden Accra till min placering Koforidua. En ca 2 timmar taxiresa med mycket nytt att titta pà làngs vàgen. T.ex. fashionabla reklamskyltar mellan de rostiga plàttaken och fallfàrdiga skjulen, vid trafikljusen personer som gick mitt i vàgen med baljor pè huvudet med skor, mat osv. till fòrsàljning fòr bilisterna och uppe bland bergen kokospalmer och banantràd :)
Och nu àr jag àntligen pà plats pà organisationens kontor fòr introduktion. Detta kommer bli bra! :) Sà mamma och pappa kan nu lugna sig lite, lillan har det bra ;)
Den 21 oktober gäller det, då bär det av. Jag lämnar svensk mark för 3 månader i Ghana.
Mina förberedelser innefattar:
1. Oro för packningen. Endast 15kg incheckat bagage, hur tusan ska jag klara det?? Och vad är det jag absolut inte får glömma - Passet, Vaccinationskortet, myggnät och Malariatabletter. Vad mer?
2. Vemod för vad jag vet att jag kommer sakna/ha hemlängtan till: familj, vänner, min säng, svenska språket, ett kallt glas mjölk, frukt, JULAFTON.
3. Sist men inte minst - Spänning för att jag kommer få se, uppleva och lära mig. Jag försöker förbereda mig på kulturkrockar inom det mesta så som sjukvård, språk, mat, samhällsnormer och regler, förhållningssätt osv. osv. men vet att det kommer dyka upp saker jag inte ens haft tanken på.
Tänk att imorgon är det bara två veckor kvar, det bara bubblar i magen av nervositet! iiiigghh ^^
