ktyrberg.blogg.se

Att vara obroni (som kan oversattas till: viting eller utlanning... = rik) ar inte alltid det lattaste. Jag har sedan jag forst horde ordet forsokt satta det i nagot sorts perspektiv, att jamfora det med nagot, for att kunna beskriva det har pa bloggen och for att sjalv hantera det. Sa slog det mig for nagon vecka sedan att det kan liknas som att vara en kandis. Du har barnen langs gatorna i stan till i de minsta byarna som skriker "obroni, obroni" i forhoppning att man ska vanda blicken mot dem och le och vinka, och de vinkar tillbaka och ren lycka lyser ur deras ogon, eller nar man kommer pa out-reach till skolorna kommer de fram bara for att fa rora vid ens hud - for de kan knappt tro sina ogon, att det faktiskt ar en vit manniska dar och inom rackhall. De nuddar huden lite latt och tittar beundrandsvart upp pa en och de ar mer an nojda.

 

Sedan har vi killarna/mannen som ar fran ca 14-15ar och uppat som skriker "obroni, obroni" dar deras tankarna svavar ivag at nagot helt annat hall. En av personalen berattade att den enda sorts porr som finns har i Ghana ar med vita manniskor och darfor ser de ghanianska mannen vita kvinnor som valdigt latta pa foten eller som sexobjekt. Vilket marks pa hur de skriker obroni eller hur de smeker ens arm nar man gar langs gatan och de forsoker fa en att stanna och prata med dem. Eller sa ser de sin chans att saga "Jag alskar dig" eller "Vill du gifta dig med mig?" utan att direkt ha sagt hej eller presenteterat sig eller tagit redan pa vem jag ar. Jag slutade rakna antalet frierier efter ca 2-3 veckor, de blev for manga.

T.ex. hade jag en man, uppskattningsvis 35-40ar, fran forsakringsbolaget, som hjalpte oss att fixa sjukforsakringarna till barnen, som efter vi diskuterat hur vi skulle organisera det hela i ca 3-4min, vill han bara fortydliga att han letar efter en vit kvinna att gifta sig med och undrar om inte jag ar intresserad (???). Inte sa att han letar efter en trevlig, snall eller bra kvinna. Nej, en vit! Jomen varfor inte. Det later ju som en vettigt resonemang. Det kor vi pa!!

Och forsoker jag nagon gang slingra mig fran ett frieri med att saga att jag redan ar gift eller i ett forhallande, sa fragar de om jag inte har nagon syster eller van jag kan presentera dem for. Och kvinnorna fragar istallet om jag har nagon bror eller om jag kan ta med dem till Sverige, for de vill ha en vit man.

 

Samtidigt finns har nog de mest omsorgsfulla och hjalpande framlingar som jag har traffat. Fragar jag om vagen hander det ibland att de foljer mig nastan anda fram dit jag ska eller vet de inte sjalva fragar de nagon annan i narheten tills nagon vet och alla bryr sig om att det ska bli ratt. Sitter ryggsacken fast mellan ett par saten hjalper personen bredvid mig att fa loss den och om det ar trangt tar de vaskan medans jag forsoker krangla mig in eller ur taxin/tro-tron. 

 

Sedan finns det de andra manniskorna som tycker det ar sjalvklart att man som vit ska ge bort pengar till alla. De tycker inte alls att det ar skamligt att be en vit manniska om pengar. Sa som taxichafforer, barn i byarna man besoker, kvinnorna och mannen man forhandlar med om souvernirer och dylika ting. Och om de inte fragar om pengar tycker de att man ska "bjuda in" dem till sitt hemland, for de kan tydligen inte aka nagonstans utan inbjudan (?).

 

Jag har aven fatt ta del av Kizi's, personal fran Projects Abroad, upplevelse nar han traffade/pratade med en vit person for forsta gangen. Han var ca 8-9ar och hade fatt Malaria och vara inskriven pa sjukhuset. Det var morgon sa han lag och sov i sangen nar han hor nagon fraga "Ete sen?" (hur mar du?) och nar han tittar upp star dar en vit lang slank kvinna som ler med sina rosa lappar och ser ut som en angel med sitt blonda har, vita lakarrock och ar det finaste han nagonisin sett (hans ord, inte mina ;) ). Han blir alldeles hypnotiserad och far inte fram ett ord. Kvinnan staller fragan igen. Inget svar, endast en gapande Kizi. Tillslut puttar hans mamma till honom pa axeln och sager till honom att svara och han far fram ett svagt "Eye" (Bra / jag mar bra). Under hela tiden nar han berattar detta lyser hans ogon, precis sa som barn fran outreach nar de far rora vid ens hud.

 

Ja, och med det har jag da kommit fram till att det narmaste jag kan likna detta med ar som att vara en kandis. Du har de omtanksamma fansen, de beundrande barnen, de fracka mannen/kvinnorna, de avundsjuka. Och ja, sjalvklart sa har du ju en ganska stor del av befolkning som inte bryr sig ett skit eller i alla fall inte visar det, tackolov. :)

 

 

Nu kommer lite mer om varden eller snarare det som inte blev vard. Vi hade en patient forra veckan som kom in med ett mycket illaluktande (ar nog den varsta lukt jag varit med om under min tid inom sjukvarden) och allvarligt bensar som komplikation till diabetes. Patienten hade tidigare varit hos en ortdoktor (o som i sista bokstaven i svenska alfabetet) som hade forsokt hjalpa patienten genom att behandla saret med olika orter, vilket bara gjorde saken varre. Patienten var vid ankomst sa illa daran att den enda losning som kunde ses var amputation ovanfor knat. Dock var patienten inte i sitt fullstandigt ratta jag p.g.a. hyperglykemi och sepsis, och skulle i svensk vard sakert inte fa ta det beslutet sjalv utan att nagon anhorig tillfragades, men detta ar ju inte Sverige sa nar sjukskoterskan och andra medpatienter oversatte till patienten i fraga (som endast talar och forstar ett av de 35 olika lokala spraken) att amputation var vad lakarna kunde hjalpa honom med svarade han alltsa nej, och dar med fick ligga kvar pa avdelningen och man forsokte istallet att hjalpa patienten sa gatt man kunde men tyvarr gick patienten bort nagra dagar senare. I detta patientfall hade det absolut inte behovt ha den utvagen om patienten hade 1. sokt sjukvard direkt for sitt sar istallet for att ga till ortdoktorn och 2. forsta att lakarna vill hans basta och kapar inte av ben i onodan.

 

Nagra dagar innan det gick jag in i fel rum och sag nagra herrar som varit med i en bilkrock. Sa det var skrapsar och frakturer lite har och var. Tre av herrarna hade i alla fall frakturer for de hade kartong fastlindat mot bade ben och armar, ja just det KARTONG.

 

Samma vecka hade vi ett par andra killar som ocksa varit med i en bilolycka. De lag med nackkrage, eller vad jag skulle saga en "stodjande" nack-och halskudde, och de hade allvarliga skallskador, troligen nagon blodning. Och bada var medvetslosa och den enda utrustning som var "kopplad" till dom var varsin PVK, sond och kateter och den ena killen hade 2L syrgas. Ingen hjartovervakning, ingen personal som tittade till dem eller fanns dar for att observera i fall deras tillstand skulle forandras, ingen intensivvard tillganglig.

 

Ett annat spannande fall vi fick forra veckan var en patient med erektion som pagatt i 5 timmar. Sa med ett litet skynke mot de andra patienterna (for ovanlighetens skull, annars brukar allt vara oppet) i vardrummet dranerade tva lakare hans penis med kanske 500ml blod utan nagon forandring. Och for forsta gangen fick jag anvanda mina kunskaper att som sjukskoterska assistera och visa att jag kunde se vad de tankte och planerade att gora. Att jag var redan forberedd med de redskap som de ville ha innan de behovde fraga om det, vilket ar ganska ovanligt har. Har forvantar sig inte lakarna att sjukskoterskorna ska kunna rakna ut hur de tanker och ligga steget fore, da sjukskoterskorna bade ar ganska lata och gor inte mer an de maste och att de inte har den medicinska kompetensen.

Ilenia ar min italienska rumkamrat. Hon har nu varit i Ghana och samma vardfamilj i 3 veckor och har knappt 1 vecka kvar. Hon jobbar inom ett annat projekt som Projects Abroad har som heter Microfinance som innebar att de letar upp kvinnor i byarna som ar intresserade av att starta upp ett eget foretag ex. syverkstad, baka och salja kottpajer eller brod osv. De samlar ihop nagra kvinnor i varje by och hjalper dem att start upp sina foretag och fixa med lan for det material de kan behova inforskaffa.

 

Snabbfakta om Ilenia:

1. Som person ar hon valdigt italiensk med sin tydliga brytning, sitt konstanta cigarettrokande, sitt rattframma satt men alltid med ett leende och skratt nara till hands.

2.Hon saknade "riktig" pasta redan andra dagen, men var, som jag med ex. kottbullar och mjolk, medveten om det skulle handa. Sa det ar bara att sta ut.

3. Hemma i Italien har hon utbildat sig pa universitetet inom ekonomi samtidigt som hon jobbat som butiksforsaljare for PRADA (dog lite nar hon sa det hehe). Ratt manniska att bli bundis med ;) he he he

p.s. Alltsa ar hon inte 18-19 ar.... YEY! For tillfallet ar vi de anda volontarerna som inte ar tonaringar och precis tagit gymnasieexamen. Sa det ar valdigt trevligt att hon hamnade i just min vardfamilj. Tror dock det var planen da jag kommenterat aldersskillnaderna for Projects Abroad-personalen med en liten ledsen min (A).

Fram till i mandags har vi haft varsitt rum men da kom ytterliggare en tjej (Jaci -presenterar henne nar jag lart kanna henne lite mer) och jag och Ilenia sa att da bor vi ihop till dess att hon aker hem, eftersom vi redan kanner och trivs med varandra sa bra. Och nu har vi bara fram till fredag kvar och jag inser att jag kommer sakna henne redan samma dag som hon aker. Hon pratar nog mer an vad jag gor. Skrattar och dummar sig sakert lika mycket, och ar nog en av de mest avslappnade rumskamrater jag haft - ex. inte nog med att jag gick in i vart rum pratandes med henne utan att knacka och hon star naken efter duschen, vi fortsatter konverstationen som att inget direkt speciellt har hant. haha (Samma sak hande for en av de tyska tjejerna som bodde med en spansk tjej. Helt obeskymrat fortsatter samtalet i all sin stolthet. De dar knasiga sydeuroperna alltsa ^^)

Angaende maten, sa var nog pannkakor nagot jag inte kunnat forestalla mig skulle finnas har, och annu mindre att vi skulle fa det sa ofta att jag ger bort min matlada nar jag ser att det ar just det som finns i boxen. Men efter att ha fatt pannkakor till lunch 5 ganger pa 2 veckor tar det stopp. Klarar inte en pannkaka till... I alla fall inte pa ett tag.

 

Annars varierar lunchen mellan ris med tomatsas och stekt kyckling (pytteliten men anda) eller snabbnudlar med nagon sorts fisk (lite for ofta torkad eller inlagd :S ).

 

Middagen varierar oftast mellan:

- Risbollar tillsammans med kryddig soppa med antingen fisk eller en skinkbit

- Red Red: kryddig bonrora tillsammans med kryddade steka plantains (smakar nastan som stekt banan).

- Kokt yam (en vit avlang rot som paminner om potatis, fast utan smak) tillsammans med lovgryta (gjord pa grona lov och fisk och massa kryddor)

- Stekt sojakryddat ris tillsammans med kycklingklubba

Och ibland skojar var vardfamilj till det med lite udda tillbehor som stekt potatis till den kokta yamen (som alltsa ar som potatis) eller lagger i lite skruvmakaroner i riset. Har aven hant att han tipsar om att vi borde testa att ha ketchup pa frukostbrodet men da kunde jag inte halla mig och borjade smaskratta och sa att jag skippar nog det.

Annu en frusterande dag pa sjukhuset till anda. Kanner mig valdigt okunnig och overflodig och djuuupt frusterade for jag vet att sa inte ar fallet men vissa manniskor har idag verkligen hittat nagra omma punkter hos mig. Sa pass att jag fick kanna av en svag halsbranna tillsammans med forhojd puls. Allt detta for att jag tillsammans med en annan personal, sjukskoterska, vantade EN OCH EN HALV TIMME pa en annan sjukskoterska for att borja lagga om sar! Under tiden gjorde vi... ingenting. Det som ar frusterande ar att vi hade kunnat borja sjalva. Personen kan sjalv lagga om sar och vet att jag kan det, och att jag kan assistera henne. Meeen hon var lite trott och ville troligen att hennes kollega skulle dra tyngsta lastet sa medans kollegan gjorde pappersarbete och lite annat smatt och gott satt vi och vantade pa vara rumpor. 

 

Sa nog med dagens galla. Blundar och tar nagra djupa andetag och hoppas att vi inte behover vanta lika lange imorgon. ^^